Follow

Dag två i Yosemite

 
 
Vår andra dag i Yosemite åkte vi in från andra hållet och utforskade den östra sidan av nationalparken, vi gjorde en kortare hike upp för en jättestor sten för att kolla på utsikten och njöt av solen på en strand vid en sjö. 
 
 
 
 
En så fin dag. 
 
 
 
 
..så, så fin! 
 
 
 
 
Vi åkte vidare till den här fina utkiksplatsen där vi vandrade runt, tittade på ekorrar och alla mysiga böljande bergstoppar. 
 
 

Världens bästa Yosemite

 
 
Hur ska jag någonsin kunna förklara de känslorna jag får i kroppen i Yosemite? 
 
När vi rullade in i parken utbröt någon form av panik i min kropp, panik över att vi bara skulle få vara här i två dagar. Jag började nästan gråta av den stressen. Det är något speciellt med den här plansen alltså, det är som en overklig tavla, en fantasi som man klivit in i. Jag känner samma känsla varje gång. 
 
 
 
 
Det här var första gången jag fick uppleva Yosemite i oktober och jag har hört att det här ska vara den bästa tiden att vara här, vilket jag förstår med tanke på alla vackra färger vi fick uppleva, och hur ljuset låg och myste sådär varmt över oss hela tiden. 
 
 
 
 
Vi gjorde så många stopp med bilen att vi inte hann äta någon lunch, men det var inget vi märkte för vi hade fullt upp med att leva på adrenalinet av allt det fina. 
 
 
 
 
Vi avslutade dagen uppe vid Glacier Point som många andra, och det var magiskt! Ett ställe ni inte får missa om ni kommer till Yosemite, helt klart en av de bästa solnedgångarna i livet. 
 
 
 
 
Vi stannade kvar ett tag efter att solen gått ner och så småningom var det bara vi och några foto-nördar kvar på platsen och det började bli tyst och stjärnorna tittade fram. Man kunde se Yosemite Valley (den lilla staden) långt där nere och lamporna fråm dem som besteg bergen runt omkring. 
 
Men det häftigaste var när månen plötsligt tittade fram bakom bergstopparna, och helt plötsligt lös allt upp som om det vore en soluppgång. Den sista bilden här i inlägget är alltså månen som är påväg upp, inte en soluppgång/nergång som man först kanske tror. 
 
 

Monterey till San Francisco

 
 
När vi vaknade upp i Monterey tog vi bilen till stan där vi åt världens godaste crepes och tog en promenad i solen på piren. En väldigt mysig stad! 
 
 
 
 
Sedan var det dags att rulla vidare mot San Francisco, och på vägen dit stannade vi i Silicon Valley och kollade in Apples huvudkontor, tog en välbehövligt kall dricka och njöt i solen lite. 
 
 
 
 
Och lagom till solnedgången nådde vi San Francisco, vi köpte med oss mac-n-cheese från en restaurang i stan och satte oss och åt på en bänk med utsikt över Golden Gate bron... tills det blev för kallt så vi satte och i bilen istället ♥
 
 
 

Highway 1

 
 
Efter två nätter i Santa Barbara var det dags för oss att köra vidare norrut. Nästa mål var Monterey och vi tog den långsamma men otroligt vackra vägen - Highway 1 - hela vägen dit. Jag vet inte hur många gånger vi stoppade för att titta på utsikten, men det var värt det!
 
 
 
 
Och tillslut kom vi fram till den ikoniska bron vid Big Sur där vi såg solen gå ner innan vi åkte den sista biten upp till Monterey där vi spenderade natten. 
 
 
 

Griffith Observatory & Venice Beach

 
 
Vår andra dag i USA körde vi till Griffith Observatory, som är en utkiksplats i Los Angeles med fin utsikt över staden (om det inte är för mycket smog från all trafik). Jag minns att det var sjukt varmt och att vi ganska snabbt kände oss klara och körde istället ner och åt på Umami Burgers, som jag har drömt om lite sedan sist jag åt där 2017. 
 
 
 
 
 
Efter att ha vilat i gräset en stund åkte vi till Venice Beach där vi spenderade resten av kvällen. Vi tittade länge på alla som skejtade och promenerade både bort mot Santa Monica och avslutade med att promendera tillbaka mot kanalerna vid Venice igen. Vi köpte var sin pizzaslice med extra parmesanost och kramades mycket. En väldigt varm och mysig käll. 
 
 
 

Hemma igen efter en månad i USA

 
 
I fredags kom jag och Philip hem till Sverige efter att ha roadtrippat i USA sedan 9 oktober - och hur ska jag ens berätta och förklara allt vi har varit med om och sett? 
 
Allt började med att vi hämtade ut vår bil som vi, en månad senare, hade kört cirka 1200 mil i. Den bilen hängde med genom soliga ökenlandskap och snöiga berg, den var nästan med om ett totalt bensinstopp mitt i ingenstans och den fick en redbull uthälld i hela baksätet. Den har både hjälpt till att kyla ner oss och att värma oss, och den har fått ny olja och ny spolarvätska längs vägen. Och utöver alla 21 boenden vi bott på under de här veckorna så har vi ju i princip bott i den här bilen, inte sovit i den men spenderat väldigt många timmar i den. 
 
Vår första dag körde vi från Los Angeles till Santa Barbara där vi tog en strandpromenad i solnedgången och åt middag på den lilla piren vid havet. Sedan somnade vi klockan åtta på kvällen efter att ha kämpat länge med att hålla oss vakna. Här är några bilder från den kvällen. 
 
 

Sommaren genom min analoga kamera

 
 
Nu får man väl ändå tillslut erkänna att sommaren 2019 är slut. Men vad fin den har varit. 
 
För några veckor sedan framkallade jag alla mina rullar film som jag fotat i sommar och det var lite som att uppleva allt det mysiga igen när jag satt och kollade igenom alla - typ 250 - bilder. 
 
Jag tänkte dela med mig utav några favoriter här ☺
 
 
Många dagar spenderades på västkusten, vilket jag är så tacksam för. Det är där jag på riktigt finner ett lugn i mig själv. 
 
 
Jag spenderade en härlig dag ute på en fin strand i utkanten av Stockholm tillsammans med nästan hela mitt bästa gäng från Studio Femme + bebis, hund och partners. Det var en väldigt fin dag. 
 
 
Oändligt många bad i sjön på västkusten. Typ det bästa stället jag vet. 
 
 
Olivia fyllde år och vi åkte till Skara Sommarland, hyrde en stuga, spelade en av livets bästa rundor minigolf och bara njöt otroligt mycket. 
 
 
Många varma dagar och veckor på västkusten som blandas ihop med varandra i hjärnan redan. Kräftkalas, glass vid havet med Stina, plocka bär i trädgården... 
 
 
En kväll bjöd jag hem massor av fina vänner (här syns bara några av dem) och vi åt god mat, skrattade och spelade kubb. 
 
 
Grace, min "host mom" från USA (när jag bodde där 2010-2011) var på besök i Sverige i en vecka och en dag åkte vi ut till Brännö, en annan favoritplats. 
 
 
Jag och Philip mötte upp min familj i Berlin under en långhelg, det var väldigt härligt!
 
 
 
 
 
Här testade jag en svartvit film i kameran, och gillar den känslan i bilderna också men föredrar nog att fota i färg. 
 
 
 
 
Allt som allt har det varit en helt underbar sommar, och jag är så genuint tacksam över alla som jag får spendera tid med, ni är alla så himla fina ♥

Grå himmel

 
 
Den första augusti var en grå dag på västkusten, men det hindrade inte mig, Sara och pappa från att ta en promenad ner till sjön för ett dopp. Vi hade nästan hela stranden för oss själva och även om molnen kändes mörka så blev det inget regn. 
 
 

Besök från USA

Jag och Grace utanför Familjen Clark's hus, juni 2011 i Rowlett
 
Jag och Grace utanför Familjen Granns hus, juli 2019 i Fjärås
 
 
Den 20 juli tog jag tåget från Stockholm till Göteborg. Och på Göteborgs Centralstation mötte jag Grace, som var min "Host Mom" när jag gjorde ett utbytesår i Texas 2010-2011. Det känns som igår samtidigt som jag tittar tillbaka på bilderna från den tiden och det känns som 100 år sedan. 
 
Jag har tidigare varit och hälsat på i Texas, 2013 och 2016, men nu var det Grace som kom till Sverige för första gången och hälsade på mig. Jag visade henne staden jag växte upp i och mina favoritställen runt om kring. Det är spännande hur lite man faktiskt turistar i sin egen omgivning annars, och så kul att återupptäcka den på något sätt. 
 
Det blev en hel del analog fotografering under den veckan Grace var här, för jag försökte ta lite semester från jobb-kameran, men jag tog med den på några av våra utflykter, och här kommer några bilder från dagarna. 
 
 
 

Två sommarveckor på västkusten

 
 
Nu är jag tillbaka i Stockholm efter nästan exakt två veckor på västkusten. Sist jag var där oavbrutet i två veckor på sommaren var nog för tre år sedan om jag får gissa. 
 
Och det är ju något så härligt med att komma dit. Att köra bil på vägarna man inte ens behöver fundera på vart man ska, för man kan dem utantill, alla genvägar, omvägar och mysiga platser att stanna på. Man ringer brorsan eller Stina som jobbar sent och de kommer och möter en vid pendeln sent på kvällen när sista bussen redan har gått, medan solen går ner och det luktar blommor. 
 
Att bara gå till sjön och bada, vad klockan än är, utan att behöva tänka så mycket på det. Att ta spontana utflykter över en dag, köra bil barfota, grilla varje kväll, äta glass vid havet, ta en drink på uteserveringen vid ån och råka träffa vänner och bekanta man inte träffat på flera år, vakna av att solen slinker in genom gardinen eller bara sitta på soffan med dem man tycker mest om. 
 
 
 
 

Analogt från april -juni ♥

 
 
De senaste månaderna har jag verkligen fokuserat på att att umgås mycket med familj och vänner. Det är ingenting jag planerade för egentligen men det har blivit så. Jag har märkt hur min "skärmtid" har gått ner otroligt mycket och jag har inte längre ett sug att kolla telefonen på ett sätt jag hade innan. Mycket av det som jag kunde scrolla igenom i timmar innan känns plötsligt lite tråkigt. 
 
Men min lilla analoga kamera hänger med ibland och nu har jag nyss framkallat ett par rullar från våren och nu början på juni. Så jag tänkte dela med mig här av några favoriter från dem. Jag framkallar allt hos Team Framkallning i Stockholm. 
 
 
Jag och Louise var uppe tidigt en morgon när Kungsträdgården blommade, och sedan åt vi frukost på Bank Hotel. En härlig morgon ♥
 
 

Jag tog kvällståget till västkusten. Så mycket man uppskattar sommarkvällar i Sverige ändå. Jag fick bokstavlingt ett litet lyckorus i kroppen av att titta ut över de dimmiga fälten i solnedgången.

 
Mormor och Iris ♥ 
 
 
Pappa och Mathias satte potatis. 
 
 
Varvar små utflykter med att sitta hemma i mamma och pappas trädgård. Kollar på fotbolls-VM och myser i solen. 
 
 
Sara gick ut nian och vi firade henne med hemmagjord tårta. 
 
 
Mysigt att ha alla samlade ♥
 
 
Pappa målade huset. 
 
 
Jag har hängt en del med den här godingen. 
 
Sara och vårblommor. 
 
 
Mamma, Pappa och Sara hälsade på i Stockholm och vi åkte till Rosenhill och myste en lördag i början på juni. 
 
 

Och med det får jag tacka för mig och önska er alla en fortsatt härlig sommar! ☺

 

En tur till Ramhultafallet

 
 
I veckan var jag uppe och vände i Stockholm i två dagar för att göra tre fotojobb och sedan kom jag tillbaka till västkusten i torsdags. Jag har spenderat mycket tid här nere nu och känner verkligen att det är som balsam för min lilla själ. 
 
Att bara mysa, gå i skogen, gosa med hundar och katter, kolla serier i soffan hos mamma och pappa, umgås med vänner, bada bubbelpool sent på kvällar och nätter, köra bil längs med landsvägarna jag kan utantill, ja listan är lång. Det var tyvärr flera år sedan jag faktiskt tog den här delen av livet på allvar och det känns så himla skönt att börja hitta tillbaka till den delen av mig själv. 
 
Idag var jag och Sara ute på en utflykt till Ramhultafallet som ligger en liten biltur bort från huset. Det är alltid så mysigt att komma dit ♥
 
 
 

Tiden susar förbi

 
 
De senaste veckorna har jag verkligen levt i nuet.
 
Livet har bara hänt. 
 
Jag har varit på möhippa, hängt en hel del på västkusten, köpt en ny garderob med Philip, slängt den gamla garderoben, jobbat, druckit vin på uteserveringar, hängt vid sjön, jobbat lite till och sedan åkt ner till Göteborg igen. 
 
 
 
Blommorna har hunnit komma och gå på många träd och där har jag stått under dem och fotograferat och njutit. 
 
 
 
Jag var med Louise på Bergianska Trädgården en solig måndag. 
 
 
 
Och sedan åt vi middag på Mälarpaviljongen som var otroligt mysigt. Jag har alltid tänkt att jag ska gå dit någon gång men det här var första gången för mig. Så mysigt ställe ☺
 
 
Tiden bara susar förbi och aldrig någonsin har tiden känts så viktig som nu. Jag har omedvetet tänkt på "verligheten" mer än sociala medier och det glädjer mig ändå. Bloggen är ju rolig att ha och titta tillbaka på som en dagbok, men livet är ju det som händer just nu och det är det som är så värdefullt. 
 

Lite av en tradition (trodde jag)

 
 
Imorse ringde klockan tidigt och jag tog mig till Kungsträdgården för att hänga med Louise och körsbärsblommorna i morgonljuset. Vi båda pratade om hur mysigt det var när vi gjorde det förra året och att det var något vi ville göra om, så vi passade på den här fina morgonen. 
 
Jag flyttade till Stockholm under hösten 2014 (japp, känns sjukt nu) och varje år efter det har jag vaknat supertidigt och varit i Kungsträdgården en aprilmorgon kl 6:30-ish. Eller det är vad jag trodde fram tills för någon timma sedan när jag försökte hitta bilderna från alla åren jag gjort detta och insåg att det inte alls var förra året jag och Louise var där, utan för två år sedan. Vi båda trodde helhjärtat på att det var förra året, haha! Vi båda hade uppenbarligen för mycket att göra förra våren för att minnas vad vi gjorde. 
 
Så det är en tradition som hoppade över ett år kan man säga då. Ni kan se andra tidiga mornar jag haft i Kungsträdgården här: 
20152016 - 2017 - 2017
 

Två boktips!



 
Nu när vi var i Vietnam så tog jag med mig lite böcker som jag hade för avsikt att läsa. Jag läste två av fyra böcker (ändå de första två böckerna jag läser på väldigt länge) och tänkte att jag kunde tipsa om dem, för jag gillade båda väldigt mycket. 
 
Den första jag läste var "Musan" av Jesse Burton, som är två olika historier om kvinnor på 30- och 60-talet som sedan flätas samman på ett väldigt bra sätt. Man visste inte hur den skulle sluta förrän de sista sidorna i boken, och sånt älskar jag. 
 
Den andra boken jag läste var "We Were Liars" av E. Lockhart som tog mig med storm. Jag vet egentligen inte varför, men den var så äkta och skriven på ett fint sätt som gjorde att man förstod varje känsla och hjärtesorg. Jag kunde inte lägga ner den boken och läste ut den på mindre än två dagar. Kan varmt rekommendera!