Follow

En eftermiddag i Joshua Tree

Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8 och Nikkor 50mm 1,4
 
 
I tisdags roadtrippade vi till Joshua Tree Natioal Park och spenderade hela eftermiddagen där på lite olika platser i parken. Det är verkigen en härlig känsla att rulla in där på vägen med alla de fina träden runt om kring. 
 
Vi körde runt i våra bilar, lyssnade på 70-tals musik och njöt av värmen, solen och landskapen. Jag skrattade så otroligt mycket den här dagen och nästan alla hade helt proppfulla minneskort när vi åkte mot Las Vegas på kvällen. Även om jag var otroligt trött efter en lång och varm dag så var min kropp fylld av ny energi.
 
 
 

Down Town Los Angeles

 
Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8
 
Just nu befinner jag ju mig på jobb i USA tillsammans med Fotoresor, där jag och Frida håller en ungdomsworkshop i två veckors tid här. Det är verkligen så kul och helt otroligt fantstiskt att få göra det, men dagarna är så intensiva att jag nog kommer förstå vad jag har upplevt först när jag kommer hem känns det som. 
 
Härom dagen var vi i alla fall i Down Town LA och fotade på massor av coola ställen efter vår undervisning på morgonen. Bland annat fotade vi vid New Girl huset (fangirling!). Dagarna är väldigt intensiva och långa, men det är så kul för både jag, Frida och deltagarna är så peppade jämt på alla platser, magiskt kvällsljus och alla intryck. Sova kan vi göra när vi blir äldre! 
 

Anatomy Institute

 
 
Hår & Smink: Galina Nurmi 
 
 
På vår resa med Fotoresor förra helgen (Ödeplatser i Berlin) hade vi med oss Aava från Stockholmsgruppen som modellade på alla ödeplatser vi besökte. Så himla kul att komma ut ur studion och få jobba på såhär kreativa miljööer! Det gör det inte enklare att fota, men det gör det betydligt roligare! 
 
Här är den första ödeplatsen vi besökte under fotoresan, en gammal anatomiskola som har varit övergiven i drygt tio år nu. Aulan var så häftig!  
 
 
 
 

Början på något nytt och slutet på något annat

 
 
Imorse (det känns som imorse men det var över ett dygn sedan nu) var det dags att åka mot Arlanda igen! Och nu efter en lång resa befinner jag mig i Los Angeles med ett nytt härligt Fotoresor-gäng! 

Nu startar nämligen ungdomsresan i USA och vi skall roadtrippa i nästan två veckor här borta och bara fota, umgås och köra runt till bland annat Joshua Tree, Grand Canyon, Las Vegas och (min favorit!) Yosemite! Det kommer bli helt fantastiskt och jag lovar att försöka hålla igång bloggen så mycket jag kan under dessa intensiva veckor så kika in här och på min Instagram för att hänga med på vårt äventyr! 

Men idag var inte bara början på något utan även slutet på något annat. När jag lämnade lägenheten imorse så var det sista gången jag var där. För under tiden jag är borta så går vårt flyttlass till vår nya lägenhet. Så när jag landar i Sverige igen kommer jag åka hem till en annan lägenhet. En som jag äger!! Kan knappt förstå hur många vuxenpoäng det faktiskt är, haha!  

Det skall bli så kul och jag längtar väldigt mycket efter att få börja inreda och fixa. Men den här utsikten är något jag kommer sakna med lägenheten vi nu lämnar bakom oss. Bilden är från imorse (altså söndags morse) runt 4:30 innan taxin hämtade mig. Dimman låg på det spegelblanka vattnet och det var verkligen så vackert att jag var tvungen att packa upp den väl nerpackade kameran och knäppa några bilder... 
 
Nu är det dags att äntligen sova lite här borta i LA, godnatt! 
 
 
Alla våra grejer är nerpackade.

Fyra dagar i Berlin med Fotoresor

 Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8 och Nikkor 50 mm 1,4
 
 
Förra lördagen tog jag flyget till Berlin för att starta vår fyra dagars fotograferingsworkshop med Fotoresor. För några veckor sedan var ju jag, Mira och Thilda i Berlin för att göra research inför den här resan och nu var den äntligen här! 
 
Resan hette Ödeplatser i Berlin och det var verkligen det vi levererade. På förmiddagarna hade vi lektioner i bland annat modefoto, bildbehandling, ljus och komposition. På eftermiddagarna var vi ute och fotade på alla dessa fantastiska platser med en superduktig modell Aava och på kvällarna hade vi superhärliga middagar och hängde tills ingen orkade vara vaken längre. 
 
Det jag älskar med Fotoresors alla äventyr är såklart att fota och alla fantastiska platser men jag tycker att hälften av upplevelsen är alla människor som man får träffa och lära känna under en väldigt intensiv period. Ingen resa är den andra lik och det är alltid människor av alla möjliga yrken, åldrar, erfarenheter och bakgrunder som är med på resorna. Det är så inspirerande! 
 
Stay tuned för alla bilder och en video från resan! Mina minneskort har varit smockfulla!!
 

En solig kväll i veckan när vi försökte grilla

 
En lite varmare och soligare kväll i början på veckan handlade jag och Philip massa god mat som vi tänkte grilla uppe på berget några hundra meter från där vi bor. 
 
 
 
Så fin utsikt här uppe. Kommer sakna det när vi flyttar! 
 
 
 
Efter att vi misslyckats med grillkolen för att tändvätskan var slut köpte vi en engångsgrill på pizzerian som en sista-minuten-grej. Det slutade dock med att den slocknade och utan tänkvätska kunde vi inte få igång den igen... 
 
 
 
Jag sökte lite tröst bland blommiga buskar i motljuset. Vilket fungerade en stund.
 
 
 
Vi hade till och med poppat popcorn som vi skulle ha till maten men det slutade med at vi bara åt popcornen uppe på berget medan vi njöt av solen istället. Lite frustrerade över hela den här failade grillkvällen. 
 
 
 
Sedan promenderade vi hemåt igen...
 
 
 
...och stekte maten på spisen istället! Fortfarande med kvällssol och fin utsikt att njuta av så inte helt fel ändå trots allt.
 
Nu när vi har haft så många regniga (och blåsiga!) dagar i Stockholm längtar jag tillbaka till solen. Den gör liksom allt bättre, även om tändvätskan är slut och man måste steka maten på den vanliga spisen i köket, hehe. 
 

Åtta timmar i Tallinn

Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8
 
 
I helgen åkte jag och Philip på en liten Tallinn-tripp. Vi steg på Silja Line kryssningen klockan 17:00 i fredags eftermiddag och kom fram till Tallinn klockan 10 i lördags morse. Sedan spenderade vi åtta timmar med att utforska Tallinn innan vi steg på båten igen klockan 18:00 för hemfärd mot Stockholm.
 
Tallinn har egentligen inte varit på min måste-besöka-lista men när jag råkade se bilder på staden i vintras så kände jag plötsligt att jag "behövde" åka dit och vandra runt i de här gamla gränderna. Och det gjorde vi rätt i! Det var riktigt vackert och vi spenderade hela dagen med att bara promenera runt, titta på folk och äta god mat. Det satt en liten gubbe och målade fantastiska tavlor i en gränd, så vi köpte en tavla av honom. Lika så fanns det väldigt många begåvade musiker som satt och stod lite här och var i stan och spelade. Hela stande påminde lite om Visby på flera sätt och mysfaktorn var väldigt hög! 
 
 

Öppet brev till mitt 14-åriga jag

 


Hej Emma Grann, 14 år
Det är ditt 24-åriga jag som skickar ett litet e-brev från framtiden!

Minns du den gången när du var sjuk i skolan och missade den viktiga dagen på fritids då alla fick sina roller i den kommande teatern? Den som skulle uppträdas inför hela skolan och allas föräldrar flera gånger om. Och när du sedan, någon dag efter det, fick reda på att fritidsledaren hade satt dig i huvudrollen utan att fråga?

Du kan inte ha varit mer än 9-10 år då, kanske till och med ännu yngre. Väldigt tyst och tillbakadragen, pratade nästan inte med någon annan än din bästaste bästis Johanna och du fokuserade mest på skolan och hästarna i stallet en gång i veckan. Jag tror knappt att alla i min lilla grupp på ridskolan visste vad du hette för att du mest höll dig för dig själv. Än mindre dem i skolan.

Den tjejen hade alltså fritidsledaren satt på huvudrollen. Och du vågade inte ens säga till att du aldrig någonsin skulle våga ställa dig inför skolan och spela en huvudroll i en teaterpjäs som var minst 1 timma lång. Så istället började du öva på replikerna, för om det var något du visste att du var bra på var det att lära dig saker. Och på repetitionerna satt du tyst och sa alla repliker, du missade knappt någon för du hade övat in dem så mycket.

Rätt som det var så var det dags för genrep och då var det alldeles för sent att ångra sig, även om det var det enda du kunde tänka på. Så du testade dina scenkläder, övade ännu mer på replikerna och hjälpte till att måla alla kulisser. Och plötsligt stod du där, några minuter innan första föreställningen inför flera klasser på skolan och du bara glider in på scen och sätter alla repliker, med spotlights riktade mot dig från andra sidan rummet. Jag minns fortfarande känslan av total skräckblandad förtjusning. Det här var ju något du aldrig i hela ditt liv skulle våga, men ändå stod du där och gjorde exakt det.

 


Det tar ganska lång tid innan du växer ur den där musslan du alltid gömde dig i och fortsätter göra de närmaste 7-8 åren. Även jag som är "vuxen" nu kryper in i den fortfarande när jag vill känna mig trygg.

Men den där teatern måste nog ha varit startskottet till att musslan öppnade sig lite i alla fall. Och sedan kommer högstadiet där du är nu och där det egentligen inte kommer hända så mycket för dig. Du tar dig genom dagarna och träffar lite nya fina vänner "men" har väldigt bra betyg så du har en automatisk pluggis-stämpel i pannan.

Jag minns en gång när du satt i klassrummet under en lektion och plötsligt dyker det upp en cool elev från paralellklassen som med en väldigt kaxig attityd säger "Jag slår vad om att jag kan allas namn här inne, varenda en!" och sedan började räkna upp allas namn medan fingret pekade på personerna i klassrummet. När fingret och blicken var riktad mot ditt bord, där du och din bästa kompis sitter tysta och tittar på, så säger den coola eleven efter en stunds tystnad "Äsch, de är pluggisar så de räknas ändå inte" och fortsätter sedan räkna upp resten av klassens namn stolt och högt innan läraren kommer in i rummet och ber eleven att gå till sin egen lektion. 

Jag vet inte varför men jag tänker på den dagen fortfarande lite då och då, fast med helt andra känslor än vad jag hade då. Nu vill jag ringa dig och säga att den där coola eleven bara var en tönt och att du inte skulle lyssna för det betyder verkligen ingenting. Att du bara skall skratta bort det som jag kan göra nu. Att du var mer cool som vågade vara dig själv trots att det var det absolut sista man fick vara då. Att det blir bättre. Hela tiden!

 

Men Hallå! Vet du vad jag gjorde för några veckor sedan?! Jag jobbar för övrigt heltid med foto nu och har flyttat till Stockholm (....jag vet: OMG!!). Jag skulle i alla fall göra ett jobb där jag skulle prata om foto med en liten grupp människor, vilket jag gör nu ibland. Jag håller en del heldagskurser i foto också (ja, inför en handfull riktiga levande människor). Men när jag kom till det här jobbet så visade det sig att det rörde sig om över 100 personer och jag skulle ha mikrofon, en presentation på 45 minuter och jag hade bara lite anteckningar i mobilen som jag brukar ha på såna här grejer, för det brukar röra sig om kanske 10-15 minuter. Så där stod jag i 45 minuter med en mikrofon, på en scen inför drygt 100 personer och pratade om foto och hur man kan ta bättre bilder. 

 
Jag hade en sån adrenalinkick efteråt att jag skakade lite lätt, haha! Men jag gjorde det, och jag gjorde det bra. Och då tänkte jag på dig. Lilla blyga tysta Emma som knappt vågade räcka upp handen i klassrummet när du ändå visste till 100% att du hade rätt. Då tänkte jag på dig och hur mycket jag ville att du skulle ha suttit där i publikhavet och sett mig. För att se att du klarade det. Att jag klarade det även om jag aldrig någonsin trodde det för tio år sedan. 
 
Det gör mig så otroligt peppad på de närmsta tio åren av mitt liv också. För om jag kan klara det jag trodde var helt omöjligt då - tänk hur mycket jag kan klara av nu! 

 

Foton: Amanda Jona
 

Analogt från Berlin



Första dagen i Berlin stannade vi till vid en bensinmack för att köpa snacks och dricka till våran roadtrip. Då hittade vi de här billiga engångskamerorna som vi köpte var sin. Det var så längesedan jag fotade analogt, säkert 10 år sedan om man inte räknar med alla mina polaroider genom åren. 
 
Spänningen och pirret att inte veta vilka bilder som blir bra eller inte är ju så härlig! Och tonerna blir så himla fina i de färdiga bilderna sedan. Jag framkallade min rulle som jag hade tagit 40 bilder på. Här är dem som jag tyckte blev fina av dem: 
 
 
Chillar i en övergiven fotölj och lyssnar på fågelkvittret. Jag hade kunnat sitta här hur länge som helst. 
 
 
Posters på en mur i Berlin. 
 
 
Ett av alla övergivna rum. Så fint hur ljuset landar på golvet. 
 
 
På en övergiven vind. En del fladdermöss men annars väldigt mysigt. 
 
 
En övergiven villa och alla de fina röda träden runt om kring den. 
 
 
En snäll hund vi träffade. Hon hette Elisabeth the 3rd men ägaren kallade henne Lisa. Så söt! 
 

På taket av en övergiven byggnad. 
 
 
En väldigt stilren bensinmack mitt i ingenstans. 
 
 
Alla dessa vackra korridorer, det fanns ett sånt lugn när man gick runt där. 
 
 
På språng mellan olika ödehus i en övergiven stad utanför Berlin. 
 
Sista bilden innan jag hoppade på planet hem till Stockholm igen. 
 
 
Jag kan fortfarande inte fatta att jag skall tillbaka till många av de här platserna redan om en vecka! Jag kan knappt vänta och jag har redan köpt en ny rulle film till en analog kamera jag har hemma + massor av polaroidbilder att fylla kameraväskan med. Jag skall också filma under den här kommande resan så att ni kommer få se rörlig bild från de här fantastiska ställerna. 
 
Ni kan se mina andra bilder från Berlinresan här: 
Sista och kanske bästa dagen i Berlin
 

MOEI

 
 
Redigering: Miriam Plante 
Styling & Modell: Mohammedi "Moei" Al-Debis
 
 
En kväll i början på april fotade jag och Moei den här storyn tillsammans till hans blogg. Jag älskar ljuset och färgerna som går genom hela serien, det blev en så mjuk känsla som även kom igen i poser och kläder också. 
 
Just då i snö/regniga april kändes bildernas sommarkänsla väldigt långt bort men nu är det ju verklighet! Jag har verkligen njutit ordentligt av vädret den här veckan och hoppas innerligt att det håller i sig hela sommaren nu med soliga kvällar, ljusa mornar och blåa himlar. 
 
Men nu skall jag packa det sista i min väska och snart dra ner till hamnen för att påbörja ett litet helg-äventyr med Philip. Det skall bli mysigt att komma iväg en sväng bara vi två! Se till att följa mig på Instagram (emmagrann) för en liten smygtitt på vad vi hittar på i helgen! 
 

Golden flowers

Nikon D610 + Nikkor 50mm 1,4
 
 
I helgen när jag var på västkusten drog jag och syrran ut och fotograferade på ett utav alla vackra gula fält som nu blommar förfullt. Vi hade hoppats på lite kvällssol men den gömde sig nästan helt bakom molnen tyvärr. Men det är så fantastiskt att man kan stå på en åker såhär klockan tio på kvällen och det fortfarande är ljust. Bara det är ju underbart. Och vi hade så roligt! Har nästan bara skrattbilder på oss båda från den här kvällen, haha! Den här tjejen kan få mig att må så sjukt bra ♥
 
 

Sista och kanske bästa dagen i Berlin

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8

 

När vi hade spenderat två heldagar med att jaga ödeplatser i Berlin var det dags för den tredje och sista dagen. Även om vi var väldigt nöjda med de platser vi redan hade hittat så började vi tidigt med att leta ännu fler platser och det slutade faktiskt med att vi hittade de bästa platserna på hela resan. Så fantastiska.

 
 

Sparv Accessories SS17

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Nikon D600 + Nikkor 50 mm 1,4
 

En kväll i april fotograferade jag de här bilderna för Sparv Accessories tillsammans med fina Alma och Julia i studion. Jag har ju fotograferat för Sparv i många år nu och det är så kul att få följa både min utveckling med de här bilderna men också Charlottas (designern på Sparv) utveckling med alla hennes fina nya smycken. 

Älskar smyckena och har i princip alla de olika från alla kollektioner hemma, hehe. Vilken är er favorit? 

 

Här är också en liten film jag gjorde under fotograferingen: 

 

Min nya väska är fin på flera sätt

Foton av Amanda Jona ♥
 
 
De här bilderna tog Amanda på mig i kungsträdgården tidigt en morgon i april. Det var kallt som satan men så vackert i solen bland blommorna. Den allra första gången jag fotade på morgonen i Kungsträdgården var också med Amanda för två år sedan, då såg det ut såhär, och vi var minst lika galna och glada den här morgonen. 
 
Och kolla in min nya väska från Hiptipico! Älskar den av flera olika anledningar. För det första för att den är så fin (!), och för det andra för att märket är så himla bra. Hiptipico upptäckte jag genom Louise som också är helt kär i idén och grejerna de säljer. Märket är grundat i syfte att visa upp och sälja handgjorda grejer i fina material, skapade av maya-indianer i Guatemala som jobbar under fina förhållanden. Så himla bra! Ni kan läsa mer om märket här (det här inlägget är inte sponsrat alls utan jag vill bara tipsa om märket som jag tycker är väldigt fint). 
 
Jag och Louise har eventuellt inlett ett väldigt spänannde kommande samarbete med märket också (för vi hörde av oss till dem eftersom att vi är så stora fans), men mer om det lite längre fram! Jag hoppas verkligen att det blir av! 
 

Vår andra dag av äventyr i Berlin

Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8
 
 
Behöver jag ens ord för att beskriva de här bilderna? 
Vi utforskade, klättrade, fotade, roadtrippade och drack Club Mate. En heldag (och morgon och kväll) av bara äventyrande och helt fantastiska övergivna platser. Varje gång jag klev in i ett nytt övergivet rum så var det som att gå 100 år tillbaka i tiden. Man kunde nästan föreställa sig hur människorna hade levt i dessa rum. Ätit, sovit, dansat, skrattat, gråtit, spelat musik, njutit av solen, och plötsligtav någon anledning bara lämnat allt bakom sig och låtit det växa igen. Det var en väldigt häftig känsla! Men också lite sorglig på något sätt.
 
Se bilderna från vår första dag i Berlin här. 
 
Vi avslutade dagen på bästa sätt med jättegod falafeltallrik på en uteservering i Berlin!