Follow

Åtta timmar i Tallinn

Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8
 
 
I helgen åkte jag och Philip på en liten Tallinn-tripp. Vi steg på Silja Line kryssningen klockan 17:00 i fredags eftermiddag och kom fram till Tallinn klockan 10 i lördags morse. Sedan spenderade vi åtta timmar med att utforska Tallinn innan vi steg på båten igen klockan 18:00 för hemfärd mot Stockholm.
 
Tallinn har egentligen inte varit på min måste-besöka-lista men när jag råkade se bilder på staden i vintras så kände jag plötsligt att jag "behövde" åka dit och vandra runt i de här gamla gränderna. Och det gjorde vi rätt i! Det var riktigt vackert och vi spenderade hela dagen med att bara promenera runt, titta på folk och äta god mat. Det satt en liten gubbe och målade fantastiska tavlor i en gränd, så vi köpte en tavla av honom. Lika så fanns det väldigt många begåvade musiker som satt och stod lite här och var i stan och spelade. Hela stande påminde lite om Visby på flera sätt och mysfaktorn var väldigt hög! 
 
 

Öppet brev till mitt 14-åriga jag

 


Hej Emma Grann, 14 år
Det är ditt 24-åriga jag som skickar ett litet e-brev från framtiden!

Minns du den gången när du var sjuk i skolan och missade den viktiga dagen på fritids då alla fick sina roller i den kommande teatern? Den som skulle uppträdas inför hela skolan och allas föräldrar flera gånger om. Och när du sedan, någon dag efter det, fick reda på att fritidsledaren hade satt dig i huvudrollen utan att fråga?

Du kan inte ha varit mer än 9-10 år då, kanske till och med ännu yngre. Väldigt tyst och tillbakadragen, pratade nästan inte med någon annan än din bästaste bästis Johanna och du fokuserade mest på skolan och hästarna i stallet en gång i veckan. Jag tror knappt att alla i min lilla grupp på ridskolan visste vad du hette för att du mest höll dig för dig själv. Än mindre dem i skolan.

Den tjejen hade alltså fritidsledaren satt på huvudrollen. Och du vågade inte ens säga till att du aldrig någonsin skulle våga ställa dig inför skolan och spela en huvudroll i en teaterpjäs som var minst 1 timma lång. Så istället började du öva på replikerna, för om det var något du visste att du var bra på var det att lära dig saker. Och på repetitionerna satt du tyst och sa alla repliker, du missade knappt någon för du hade övat in dem så mycket.

Rätt som det var så var det dags för genrep och då var det alldeles för sent att ångra sig, även om det var det enda du kunde tänka på. Så du testade dina scenkläder, övade ännu mer på replikerna och hjälpte till att måla alla kulisser. Och plötsligt stod du där, några minuter innan första föreställningen inför flera klasser på skolan och du bara glider in på scen och sätter alla repliker, med spotlights riktade mot dig från andra sidan rummet. Jag minns fortfarande känslan av total skräckblandad förtjusning. Det här var ju något du aldrig i hela ditt liv skulle våga, men ändå stod du där och gjorde exakt det.

 


Det tar ganska lång tid innan du växer ur den där musslan du alltid gömde dig i och fortsätter göra de närmaste 7-8 åren. Även jag som är "vuxen" nu kryper in i den fortfarande när jag vill känna mig trygg.

Men den där teatern måste nog ha varit startskottet till att musslan öppnade sig lite i alla fall. Och sedan kommer högstadiet där du är nu och där det egentligen inte kommer hända så mycket för dig. Du tar dig genom dagarna och träffar lite nya fina vänner "men" har väldigt bra betyg så du har en automatisk pluggis-stämpel i pannan.

Jag minns en gång när du satt i klassrummet under en lektion och plötsligt dyker det upp en cool elev från paralellklassen som med en väldigt kaxig attityd säger "Jag slår vad om att jag kan allas namn här inne, varenda en!" och sedan började räkna upp allas namn medan fingret pekade på personerna i klassrummet. När fingret och blicken var riktad mot ditt bord, där du och din bästa kompis sitter tysta och tittar på, så säger den coola eleven efter en stunds tystnad "Äsch, de är pluggisar så de räknas ändå inte" och fortsätter sedan räkna upp resten av klassens namn stolt och högt innan läraren kommer in i rummet och ber eleven att gå till sin egen lektion. 

Jag vet inte varför men jag tänker på den dagen fortfarande lite då och då, fast med helt andra känslor än vad jag hade då. Nu vill jag ringa dig och säga att den där coola eleven bara var en tönt och att du inte skulle lyssna för det betyder verkligen ingenting. Att du bara skall skratta bort det som jag kan göra nu. Att du var mer cool som vågade vara dig själv trots att det var det absolut sista man fick vara då. Att det blir bättre. Hela tiden!

 

Men Hallå! Vet du vad jag gjorde för några veckor sedan?! Jag jobbar för övrigt heltid med foto nu och har flyttat till Stockholm (....jag vet: OMG!!). Jag skulle i alla fall göra ett jobb där jag skulle prata om foto med en liten grupp människor, vilket jag gör nu ibland. Jag håller en del heldagskurser i foto också (ja, inför en handfull riktiga levande människor). Men när jag kom till det här jobbet så visade det sig att det rörde sig om över 100 personer och jag skulle ha mikrofon, en presentation på 45 minuter och jag hade bara lite anteckningar i mobilen som jag brukar ha på såna här grejer, för det brukar röra sig om kanske 10-15 minuter. Så där stod jag i 45 minuter med en mikrofon, på en scen inför drygt 100 personer och pratade om foto och hur man kan ta bättre bilder. 

 
Jag hade en sån adrenalinkick efteråt att jag skakade lite lätt, haha! Men jag gjorde det, och jag gjorde det bra. Och då tänkte jag på dig. Lilla blyga tysta Emma som knappt vågade räcka upp handen i klassrummet när du ändå visste till 100% att du hade rätt. Då tänkte jag på dig och hur mycket jag ville att du skulle ha suttit där i publikhavet och sett mig. För att se att du klarade det. Att jag klarade det även om jag aldrig någonsin trodde det för tio år sedan. 
 
Det gör mig så otroligt peppad på de närmsta tio åren av mitt liv också. För om jag kan klara det jag trodde var helt omöjligt då - tänk hur mycket jag kan klara av nu! 

 

Foton: Amanda Jona
 

Analogt från Berlin



Första dagen i Berlin stannade vi till vid en bensinmack för att köpa snacks och dricka till våran roadtrip. Då hittade vi de här billiga engångskamerorna som vi köpte var sin. Det var så längesedan jag fotade analogt, säkert 10 år sedan om man inte räknar med alla mina polaroider genom åren. 
 
Spänningen och pirret att inte veta vilka bilder som blir bra eller inte är ju så härlig! Och tonerna blir så himla fina i de färdiga bilderna sedan. Jag framkallade min rulle som jag hade tagit 40 bilder på. Här är dem som jag tyckte blev fina av dem: 
 
 
Chillar i en övergiven fotölj och lyssnar på fågelkvittret. Jag hade kunnat sitta här hur länge som helst. 
 
 
Posters på en mur i Berlin. 
 
 
Ett av alla övergivna rum. Så fint hur ljuset landar på golvet. 
 
 
På en övergiven vind. En del fladdermöss men annars väldigt mysigt. 
 
 
En övergiven villa och alla de fina röda träden runt om kring den. 
 
 
En snäll hund vi träffade. Hon hette Elisabeth the 3rd men ägaren kallade henne Lisa. Så söt! 
 

På taket av en övergiven byggnad. 
 
 
En väldigt stilren bensinmack mitt i ingenstans. 
 
 
Alla dessa vackra korridorer, det fanns ett sånt lugn när man gick runt där. 
 
 
På språng mellan olika ödehus i en övergiven stad utanför Berlin. 
 
Sista bilden innan jag hoppade på planet hem till Stockholm igen. 
 
 
Jag kan fortfarande inte fatta att jag skall tillbaka till många av de här platserna redan om en vecka! Jag kan knappt vänta och jag har redan köpt en ny rulle film till en analog kamera jag har hemma + massor av polaroidbilder att fylla kameraväskan med. Jag skall också filma under den här kommande resan så att ni kommer få se rörlig bild från de här fantastiska ställerna. 
 
Ni kan se mina andra bilder från Berlinresan här: 
Sista och kanske bästa dagen i Berlin
 

MOEI

 
 
Redigering: Miriam Plante 
Styling & Modell: Mohammedi "Moei" Al-Debis
 
 
En kväll i början på april fotade jag och Moei den här storyn tillsammans till hans blogg. Jag älskar ljuset och färgerna som går genom hela serien, det blev en så mjuk känsla som även kom igen i poser och kläder också. 
 
Just då i snö/regniga april kändes bildernas sommarkänsla väldigt långt bort men nu är det ju verklighet! Jag har verkligen njutit ordentligt av vädret den här veckan och hoppas innerligt att det håller i sig hela sommaren nu med soliga kvällar, ljusa mornar och blåa himlar. 
 
Men nu skall jag packa det sista i min väska och snart dra ner till hamnen för att påbörja ett litet helg-äventyr med Philip. Det skall bli mysigt att komma iväg en sväng bara vi två! Se till att följa mig på Instagram (emmagrann) för en liten smygtitt på vad vi hittar på i helgen! 
 

Golden flowers

Nikon D610 + Nikkor 50mm 1,4
 
 
I helgen när jag var på västkusten drog jag och syrran ut och fotograferade på ett utav alla vackra gula fält som nu blommar förfullt. Vi hade hoppats på lite kvällssol men den gömde sig nästan helt bakom molnen tyvärr. Men det är så fantastiskt att man kan stå på en åker såhär klockan tio på kvällen och det fortfarande är ljust. Bara det är ju underbart. Och vi hade så roligt! Har nästan bara skrattbilder på oss båda från den här kvällen, haha! Den här tjejen kan få mig att må så sjukt bra ♥
 
 

Sista och kanske bästa dagen i Berlin

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8

 

När vi hade spenderat två heldagar med att jaga ödeplatser i Berlin var det dags för den tredje och sista dagen. Även om vi var väldigt nöjda med de platser vi redan hade hittat så började vi tidigt med att leta ännu fler platser och det slutade faktiskt med att vi hittade de bästa platserna på hela resan. Så fantastiska.

 
 

Sparv Accessories SS17

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Nikon D600 + Nikkor 50 mm 1,4
 

En kväll i april fotograferade jag de här bilderna för Sparv Accessories tillsammans med fina Alma och Julia i studion. Jag har ju fotograferat för Sparv i många år nu och det är så kul att få följa både min utveckling med de här bilderna men också Charlottas (designern på Sparv) utveckling med alla hennes fina nya smycken. 

Älskar smyckena och har i princip alla de olika från alla kollektioner hemma, hehe. Vilken är er favorit? 

 

Här är också en liten film jag gjorde under fotograferingen: 

 

Min nya väska är fin på flera sätt

Foton av Amanda Jona ♥
 
 
De här bilderna tog Amanda på mig i kungsträdgården tidigt en morgon i april. Det var kallt som satan men så vackert i solen bland blommorna. Den allra första gången jag fotade på morgonen i Kungsträdgården var också med Amanda för två år sedan, då såg det ut såhär, och vi var minst lika galna och glada den här morgonen. 
 
Och kolla in min nya väska från Hiptipico! Älskar den av flera olika anledningar. För det första för att den är så fin (!), och för det andra för att märket är så himla bra. Hiptipico upptäckte jag genom Louise som också är helt kär i idén och grejerna de säljer. Märket är grundat i syfte att visa upp och sälja handgjorda grejer i fina material, skapade av maya-indianer i Guatemala som jobbar under fina förhållanden. Så himla bra! Ni kan läsa mer om märket här (det här inlägget är inte sponsrat alls utan jag vill bara tipsa om märket som jag tycker är väldigt fint). 
 
Jag och Louise har eventuellt inlett ett väldigt spänannde kommande samarbete med märket också (för vi hörde av oss till dem eftersom att vi är så stora fans), men mer om det lite längre fram! Jag hoppas verkligen att det blir av! 
 

Vår andra dag av äventyr i Berlin

Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8
 
 
Behöver jag ens ord för att beskriva de här bilderna? 
Vi utforskade, klättrade, fotade, roadtrippade och drack Club Mate. En heldag (och morgon och kväll) av bara äventyrande och helt fantastiska övergivna platser. Varje gång jag klev in i ett nytt övergivet rum så var det som att gå 100 år tillbaka i tiden. Man kunde nästan föreställa sig hur människorna hade levt i dessa rum. Ätit, sovit, dansat, skrattat, gråtit, spelat musik, njutit av solen, och plötsligtav någon anledning bara lämnat allt bakom sig och låtit det växa igen. Det var en väldigt häftig känsla! Men också lite sorglig på något sätt.
 
Se bilderna från vår första dag i Berlin här. 
 
Vi avslutade dagen på bästa sätt med jättegod falafeltallrik på en uteservering i Berlin! 
 

Asian Supermarket

 
 
Redigering: Anna Mattsson 
Modell & Styling: Louise Xin
Kamera: Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8
 
 
En ledig måndag i april spenderade jag med Louise i en asiatisk mataffär där vi plåtade de här bilderna. Det var så himla roligt, vi båda har tröttnat lite på att ta "vanliga" outfitbilder så vi planerar in lite galna plåtningar istället. Förra veckan spenderade vi en kväll i min tvättstuga till exempel, haha! Älskar det! 
 

Magiska dagar i Berlin

Nikon D600 + Nikkor 28mm 1,8
 
Inatt kom jag hem efter tre helt fantastiska dagar i Berlin. Staden jag har besökt flera gånger och varje gång intalar jag mig själv att jag måste åka dit oftare. Det är något speciellt med just Berlin och jag är och har sedan första gången varit lite förälskad i staden.  
 
Just den här helgen var något extra. Jag jobbar ju med Fotoresor och vi behövde kolla upp flera platser till en fotoresa som heter just "Ödeplatser i Berlin" som vi ska göra nu i juni. Och eftersom att just ödeplatser kan ändras (eller plötsligt rivas) väldigt snabbt så behövde jag kolla upp platserna (och massor av nya platser) nu några veckor innan den riktiga resan. Deg gjorde jag tillsammans med Mira och Tilda som också är med i produktionen av den här resan. Vi träffades på Arlanda klockan fem i fredags morse och hängde ihop i två och ett halvt dygn då vi jobbade stenhårt för att hitta de allra bästa platserna i Berlin. 
 
Det var längesedan jag kände så väldigt många olika känslor på så kort tid under de här dagarna. Glädjen över att få resa, pirret när jag skall träffa nya människor för första gången, pressen att hitta de bästa platserna, sovångest efter väldigt få timmar sömn, stress över att köra en manuell bil när jag inte har gjort det på länge (+ stoltheten när det gick förvånansvärt bra), den otroliga spänningen när vi smög in genom hål i stängsel och klättrade över murar för att komma in på dessa övergivna platser, förväntningarna när man kliver in i ett övergivet hus, paniken när vakter upptäcker oss, hjärtklappning när vi ligger gömda någonstans och drenalinet av att springa genom gräset och buskar tillbaka till bilen igen. Men framför allt lyckan. Lyckan över att jag får uppleva allt det här. Det har varkligen varit en helt magisk helg, som om den nästan inte ens var på riktigt. Alla platser var så filmiska och drömska att det va svårt att smälta. Nu när jag tittar tillbaka på bilderna känns det så otroligt att jag har varit där... 
 
 
PS! Det här är bara ett litet urval från den första dagen vi spenderade i och utanför Berlin. Dag två och tre kommer i senare inlägg, de blev så många bilder på en gång annars! 

Behind the scenes med KappAhl

 
 
Såhär såg det ut bakom kulisserna den senaste gången jag assisterade Alma i studion. Det var fredag, alla var glada och Alma filmade Nina i samarbete med KappAhl. Ni kan se slutresutatet här om ni vill, det blev jättefint, precis som allt annat Alma gör.
 
Jag har också börjat filma mer och mer själv faktiskt och känner verkligen att jag blir bättre och bättre på det, vilket är kul! Det är något jag skulle vilja göra mer i framtiden och något jag är peppad på att lära mig mer om. 
 
PS: Glöm inte att följa mig på Instagram och kolla in mina "stories" för att följa med lite på mina äventyr i Berlin i helgen. Ser så många häftiga platser och försöker lägga upp så mycket som möjligt!

Lovisa L / Oh My Management

 
 
Foto: Emma Grann 
Redigering: Mathilda Vizions 
Styling & Makeup: Lovisa L / Oh My Management
Kamera: Nikon D600 + Nikkor 50mm 1,4
  
 
En varm kväll förra veckan fotograferade jag de här bilderna på Lovisa vid Zinkensdamm här i Stockholm. Precis som jag nämnde en gång i det här inlägget för ett tag sedan så testade jag att fotografera med blixt i motljus för en gångs skull istället för att använda reflexskärm. Jag kände faktiskt att jag gillade det på de här bilderna. Det är inte den stilen jag brukar fotografera i men det är verkligen något jag vill testa fler gånger och jag älskar att experimentera med nya sätt att skapa bilder. 
 
Imorgon åker jag till Berlin i tre dagar för att göra research inför en resa tillsammans med Fotoresor där i juni i år. Det skall bli riktigt spännande faktiskt, jag skall nog få se en del riktigt häftiga platser och jag kommer såklart att visa er allt sedan när jag kommer hem. 
 

A little sun

 
 
Jag har väntat hela vintern på det här ögonblicket! 
Nu har vi äntligen sol i lägenheten igen. Det var i torsdags som jag såg det första gången, en liten strimma sol på väggen några minuter innan solen gick ner. Den första kvällssolen vi har haft sedan oktober då den försvann bakom knuten på grannhuset. Nu har vi kvällssol i ett par minuter på en liten del av väggen och snart når den hela vägen till balkongen också. 
 
Det gör så mycket för mitt humör att se de där solkatterna på väggen och idag fick jag till och med feeling och fotograferade några självporträtt medan solen sken in på vår vägg. Det kändes som sommar och jag glömde nästan av att jag gick genom snön påväg till jobbet imorse... 
 
 

Behind the scenes med Best of Brands

Nikon D610 + Nikkor 28mm 1,8
 
 
För ett par veckor sedan assisterade jag Alma när hon plåtade en kampanj för Best of Brands som nu syns lite här och var. Det är alltid kul att se studions bilder ute på stan, jag blir så stolt över hela teamet för alla är verkligen så duktiga! 
 
Just den här kampanjplåtningen var lite speciell för det var extra mycket rekvisita i form av enorma ballonger, konfetti och hela köret. Så det blev en del att städa men det var också så roligt att vara med på. Alla var så glada och hela dagen kändes som en studentfest, haha! Men såhär kan en helt vanlig dag på jobbet se ut för mig alltså, fylld med ballonger och konfetti!
 
 
Bästa Alma ♥

7 AM

Nikon D600 + Nikkor 50mm 1,4
 
 
Förra veckan var jag i Kungsträdgården två gånger, båda gångerna klockan sju på morgonen. Andra gången var i torsdags och då träffade jag Louise där och vi fotograferade lite ihop. Det var jätte-mega-super-töntigt-magiskt ljus och vi hoppade upp och ner som två peppade studsbollar. 
 
Färgerna i Louise outfit passade så himla fint ihop med blommorna och ljuset, allt smälte liksom ihop så bra. Jag älskar när vi fotar tillsammans för vi har så roligt och Louise är en väldigt inspirerande person så vi skiljs alltid åt mer peppade inför framtiden än vi någonstin varit tidigare. Så mycket nya idéer!
 
 

Första Maj

 
 
Vilken sommardag det har varit!
Jag satt hemma i soffan med balkongdörren öppen hela dagen och på eftermiddagen åkte jag in mot stan för att träffa min gamla kalsskompis Sarah som är i stan just nu (hon bor i London annars). Vi fikade på en mysig terass i Gamla Stan och promenerade sedan runt och pratade om allt mellan himmel och jord. 
 
Nu är jag tillbaka i soffan, äter middag och balkongdörren står fortfarande öppen. Som jag har längtat efter det här. Sommaren är verkligen på gång nu!