Follow

Öppet brev till mitt 14-åriga jag

 


Hej Emma Grann, 14 år
Det är ditt 24-åriga jag som skickar ett litet e-brev från framtiden!

Minns du den gången när du var sjuk i skolan och missade den viktiga dagen på fritids då alla fick sina roller i den kommande teatern? Den som skulle uppträdas inför hela skolan och allas föräldrar flera gånger om. Och när du sedan, någon dag efter det, fick reda på att fritidsledaren hade satt dig i huvudrollen utan att fråga?

Du kan inte ha varit mer än 9-10 år då, kanske till och med ännu yngre. Väldigt tyst och tillbakadragen, pratade nästan inte med någon annan än din bästaste bästis Johanna och du fokuserade mest på skolan och hästarna i stallet en gång i veckan. Jag tror knappt att alla i min lilla grupp på ridskolan visste vad du hette för att du mest höll dig för dig själv. Än mindre dem i skolan.

Den tjejen hade alltså fritidsledaren satt på huvudrollen. Och du vågade inte ens säga till att du aldrig någonsin skulle våga ställa dig inför skolan och spela en huvudroll i en teaterpjäs som var minst 1 timma lång. Så istället började du öva på replikerna, för om det var något du visste att du var bra på var det att lära dig saker. Och på repetitionerna satt du tyst och sa alla repliker, du missade knappt någon för du hade övat in dem så mycket.

Rätt som det var så var det dags för genrep och då var det alldeles för sent att ångra sig, även om det var det enda du kunde tänka på. Så du testade dina scenkläder, övade ännu mer på replikerna och hjälpte till att måla alla kulisser. Och plötsligt stod du där, några minuter innan första föreställningen inför flera klasser på skolan och du bara glider in på scen och sätter alla repliker, med spotlights riktade mot dig från andra sidan rummet. Jag minns fortfarande känslan av total skräckblandad förtjusning. Det här var ju något du aldrig i hela ditt liv skulle våga, men ändå stod du där och gjorde exakt det.

 


Det tar ganska lång tid innan du växer ur den där musslan du alltid gömde dig i och fortsätter göra de närmaste 7-8 åren. Även jag som är "vuxen" nu kryper in i den fortfarande när jag vill känna mig trygg.

Men den där teatern måste nog ha varit startskottet till att musslan öppnade sig lite i alla fall. Och sedan kommer högstadiet där du är nu och där det egentligen inte kommer hända så mycket för dig. Du tar dig genom dagarna och träffar lite nya fina vänner "men" har väldigt bra betyg så du har en automatisk pluggis-stämpel i pannan.

Jag minns en gång när du satt i klassrummet under en lektion och plötsligt dyker det upp en cool elev från paralellklassen som med en väldigt kaxig attityd säger "Jag slår vad om att jag kan allas namn här inne, varenda en!" och sedan började räkna upp allas namn medan fingret pekade på personerna i klassrummet. När fingret och blicken var riktad mot ditt bord, där du och din bästa kompis sitter tysta och tittar på, så säger den coola eleven efter en stunds tystnad "Äsch, de är pluggisar så de räknas ändå inte" och fortsätter sedan räkna upp resten av klassens namn stolt och högt innan läraren kommer in i rummet och ber eleven att gå till sin egen lektion. 

Jag vet inte varför men jag tänker på den dagen fortfarande lite då och då, fast med helt andra känslor än vad jag hade då. Nu vill jag ringa dig och säga att den där coola eleven bara var en tönt och att du inte skulle lyssna för det betyder verkligen ingenting. Att du bara skall skratta bort det som jag kan göra nu. Att du var mer cool som vågade vara dig själv trots att det var det absolut sista man fick vara då. Att det blir bättre. Hela tiden!

 

Men Hallå! Vet du vad jag gjorde för några veckor sedan?! Jag jobbar för övrigt heltid med foto nu och har flyttat till Stockholm (....jag vet: OMG!!). Jag skulle i alla fall göra ett jobb där jag skulle prata om foto med en liten grupp människor, vilket jag gör nu ibland. Jag håller en del heldagskurser i foto också (ja, inför en handfull riktiga levande människor). Men när jag kom till det här jobbet så visade det sig att det rörde sig om över 100 personer och jag skulle ha mikrofon, en presentation på 45 minuter och jag hade bara lite anteckningar i mobilen som jag brukar ha på såna här grejer, för det brukar röra sig om kanske 10-15 minuter. Så där stod jag i 45 minuter med en mikrofon, på en scen inför drygt 100 personer och pratade om foto och hur man kan ta bättre bilder. 

 
Jag hade en sån adrenalinkick efteråt att jag skakade lite lätt, haha! Men jag gjorde det, och jag gjorde det bra. Och då tänkte jag på dig. Lilla blyga tysta Emma som knappt vågade räcka upp handen i klassrummet när du ändå visste till 100% att du hade rätt. Då tänkte jag på dig och hur mycket jag ville att du skulle ha suttit där i publikhavet och sett mig. För att se att du klarade det. Att jag klarade det även om jag aldrig någonsin trodde det för tio år sedan. 
 
Det gör mig så otroligt peppad på de närmsta tio åren av mitt liv också. För om jag kan klara det jag trodde var helt omöjligt då - tänk hur mycket jag kan klara av nu! 

 

Foton: Amanda Jona
 
Postat av: Anonym

Heja! /Daniel

2017-05-29, 18:50:38 -
Postat av: emma svensson

så coolt!

2017-05-29, 20:13:20 - URL: http://www.rockfotoemma.elle.se
Postat av: Amanda Jona [FOTOGRAF]

EMMA! <3 Så himla fint inlägg, satt med tårar i ögonen när jag läste det! DU ÄR SÅ HIMLA COOL, HEJA DIG!

2017-05-29, 20:26:32 - URL: http://amandajona.se
Postat av: Iza Palm

Så fint !! Och härligt att läsa. <3 Heja dig !!

2017-05-29, 21:57:33 - URL: http://norrskensskytten.blogg.se/
Postat av: Anonym

Ååå så fint skrivet, blev alles rörd! Jag önskar du fick läsa de där orden som 14-åring, men nånstans visste du redan då att du hade kraften och självförtroendet som du idag vågar visa! Är så impad av allt du tar dig för och det är så kul att följa din resa här på el bloggo. You go!
/Sophia

2017-05-29, 23:29:20 -
Postat av: Saga

Åh va fint! <3

2017-05-29, 23:33:36 - URL: http://nouw.com/sagaaginger
Postat av: Netti Starby

Men åh vad fint skrivet och jag blev verkligen rörd! <3 Kramis

2017-05-30, 06:34:19 - URL: http://starbys.se/
Postat av: Mamma Anna

Jag älskar dig! Nu står jag här på jobbet med tårarna rinnande, du vet hur jag är...Så stolt över min underbara dotter. Kram

Svar: Haha mamma ❤️❤️❤️
Emma Grann Fotografi

2017-05-30, 08:55:51 -
Postat av: Sara

Så himla fint skrivet! Blir både rörd och peppad av att läsa detta. Helt fantastiskt hur du, genom att anta utmaningar, växt som människa <3 Heja dig!

2017-05-30, 09:30:55 - URL: http://nouw.com/sarastorback
Postat av: Emma

Goo girl. Jag var totalt motsatsen. Härjade friskt. Idag, 15 år senare har jag landat. :)

Svar: Haha :) åh, så kan det ju också vara!
Emma Grann Fotografi

2017-05-30, 10:01:24 - URL: http://www.emafoto.se
Postat av: Amanda

Åh det var så fin text <3

2017-05-30, 12:09:40 - URL: http://mandasdiary.devote.se
Postat av: Ida

wow vilken fin text <3

2017-05-30, 13:12:14 - URL: http://iidajohansson.se
Postat av: Anna

Så fint skrivet! <3

2017-05-30, 16:10:38 - URL: http://nouw.com/annaass
Postat av: alma

alltså så fint!!! <3

2017-05-30, 18:19:45 - URL: http://almawiola.blogspot.com
Postat av: j

Sa fin du ar!

2017-05-31, 06:54:05 - URL: http://lessonoflife.blogg.se
Postat av: Din bästaste bästis

Du och jag, min älskade pluggis ❤ så fint skrivet, du är grym och jag är så stolt över dig!

2017-05-31, 22:30:07 -
Postat av: alma

Finaste bästa du!! Så fint inlägg <3<3

2017-06-03, 16:38:31 - URL: http://almabengtsson.se

Tjäna pengar på din blogg! (adlink)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: