Follow

Idyllen

 
 
Ta cykeln ner till sjön med vännerna, långklänningen fladdrar i vinden och blir smutsig när den fladdrar in lite i cykelhjulet. Solen värmer, grusvägen knastrar och det doftar sommar och grillat. Kan det bli mer idylliskt? 
 
Även om vi hade en betydligt kyligare vecka (kanske mer realistisk med tanke på vilket land vi bor i) så lever jag liksom kvar i dessa sommarkvällar vi fick i maj. Ett maj som gick till historien med antal soltimmar och värme. Och det tackar jag för!! 
 

Middag i trädgården och en promenad vid vattnet

 
 
Kan ni förstå att den här sista bilden är tagen strax innan 23:30? 
Ja, det är klart ni kan, men ändå!! Wooo! 
 
Lyckan som infinner sig i min kropp när himlen liksom aldrig blir riktigt mörk - den växer med varje kväll just nu. Och även om jag var halvt sjuk den här kvällen och egentligen kanske inte hade energin att hänga med massa nya människor, så gjorde jag det ändå. Och vad glad jag är för det. Louise tog med mig på en middag hos hennes kompis Kevin, tillsammans med massor av andra härliga människor på Lidingö. 
 
Vi spelade lite badminton, lagade mat, plockade blommor till bordet, tog en promenad vid vattnet sent på kvällen och bara var i stunden. Så himla härligt!
 
Hoppas att ni har haft en fin dag idag ♥

Sommarkvällar vid sjön


 
 
Det är något magiskt med att komma hem till familjen, huset och sjön där jag växte upp. Oavsett hur många gånger jag flyttat nu de senaste åren så kommer ju alltid detta vara hemma. 
 
Det är som att jag också glömmer av hur vackert det är ändå. När jag var van vid de här vyerna varje dag på sommaren bara för några år sedan och blev bortskämd med att spendera sommarkvällar vid sjön, bara 5 minuter hemifrån. Det är nog det jag saknar mest i Stockholm (förutom familj och vänner), naturen och känslan av att gå genom skogen och åka längs med alla ängar och fält på kvällarna. Det finns inget som kan få mig att känna mer lugn i kroppen. 
 

På roadtrip från Stockholm till Göteborg




Igår skulle jag egentligen tagit tåget hem till västkusten på kvällen efter jobbet, men Philips pappa var uppe i Stockholm på visit och erbjöd mig skjuts hem istället för att jag skulle ta tåget! Och jag som tycker väldigt mycket om att åka bil tackade ju självklart ja. 

Så vi körde hans cabbe med taket nere hela vägen till Göteborg. Vi hörde fågelkvitter och kände doften av skogen hela, hela vägen, vilket man ju vanligtvis inte gör om man sitter inne i ett tåg eller i en bil. Vid nio på kvällen tog vi en bensträckare här vid Braehus där bilderna är fotograferade. Älskar dessa varma sommarkvällar!! Lovar er massor av sommar-kvälls-bilder nu i några månader framöver, kan inte få nog av den känslan jag har när solen är sådär varm och det känns som att tiden står lite stilla. 
 
 

I torsdags sprang jag i 9 minuter

 
 
I mars 2017 skadade jag mitt knä. Mitt i vardagen. Jag gjorde ingenting annorlunda egentligen utan när jag skulle kliva över ett fysiskt hinder halkade jag och vred knät så att mitt korsband i princip gick av. 
 
Bara ren otur. 
 
Jag har egentligen inte skrivit så mycket om det här. Det finns nästan inga bilder eller fysiska bevis (jo okej, oändligt massa kvitton/papper/läkarintyg/sjukskrivning osv) men jag har egentligen ingenting att titta på förutom några siffror och bokstäver på papper och mina ärr på knät. 
 
Den 10 oktober 2017, efter många om och men och kansken och hit och dit, opererade jag mig. De tog muskler från baksidan av mitt lår och skapade ett nytt korsband åt mig. Sedan var jag sjukskriven i ungefär 6 veckor. 
 
Innan dess hade jag gått och tränat knät hos flera sjukgymnaster i olika delar av stan (mitt i detta köpte vi en lägenhet och flyttade också). Jag tror att jag började gå hos sjukgymnast i april, så lite drygt ett år sedan nu då, för att bygga upp knät och musklerna omkring innan operationen, men också för att förbereda mig på de saker jag inte skulle kunna göra efter. 
 
Jag är en människa som tar ganska lätt på såna här situationer. Inte för att jag har opererat mig förut, men det var bara vid ett eller två få tillfällen som jag egentligen var orolig över hela situationen. Jag var inte ett dugg nervös innan operationen (min läkare blev typ orolig för att jag inte var nervös haha) och generellt hanterar jag stress och press väldigt bra, vilket jag är tacksam för. 
 
Det kanske är därför jag inte haft ett behov av att dokumentera den här lilla resan jag har gjort tillsammans med mitt knä. För att jag inte riktigt kände att det var en big deal. Och jämfört med väldigt mycket annat här i livet så är det ju inte det. 
 
Men i torsdags. I torsdags sprang jag i 9 minuter. 
Utan att halta. Utan att få ont. Utan mer svullnad. 
 
Det var en nära-döden-upplevelse med tanke på att min kondition inte är bra. Men jag och mitt knä klarade det. 
 
Eftersom att ni inte har hängt med på den här resan så kan ni ju inte förstå vilket steg det är för mig. Och jag har väl aldrig varit den typen av person som springer och kommer nog aldrig bli det (verkligen inte, haha).  
 
Men med tanke på att jag knappt klarade av att ställa mig upp för ett halvår sedan så kändes det plötsligt så stort. För 3-4 månader sedan var jag tvungen att vila efter att ha gått upp för en trappa. I mars klarade jag precis att springa i 2 minuter (med 30 sekunders paus mellan minuterna). 
 
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med detta, men jag vill bara ge en stor eloge till alla er där ute som någon gång skadat sig eller behövt vända sitt liv lite upp och ner på grund av en tråkig slump eller otur. Och ni som kanske är där just nu. 
 
Kram!!
 

Vårkänslor på balkongen!

 
Min blus hittar ni här! (adlink)
 
 
Idag har spenderat dagen hemma för mig själv. Så härligt ändå!
Jag har varit nere i källaren och plockat fram lite sommarkläder, planterat olika frön och blommor (och kastanjer) på min balkong, läst några tidningar, kollat på serier med mina fönster öppna och bara tagit det lugnt. 
 
Är lite kär i min balkong förresten, så ni kanske får se rätt mycket av den i sommar... 
 

En tur i skärgården

 
 
Igår var jag och Philip lediga (för en gångs skull samtidigt) så vi passade på att ta en båt ut till skärgården på eftermiddagen och åt middag ute i ett soligt Vaxholm. Det var kyligt i luften men vi kände verkligen att våren var på väg. 
 
Nu börjar ju vår/sommar perioden vilket betyder att jag och Philip inte hinner ses särskilt mycket då vi båda jobbar mycket och på olika platser i världen. Fantastiskt kul för oss som individer men lite tråkigt för oss som par i en relation. Så då gäller det att ses så mycket som möjligt och göra det bästa av de dagarna vi får tillsammans. 
 
Nu jobbar jag hela helgen och på måndag åker Philip till Frankrike och är sedan borta i fyra veckor där och i Göteborg på jobb, sedan har vi ungefär en dag tillsammans hemma i Stockholm innan jag åker till Berlin i en vecka på jobb och sedan rullar det på så ungefär till september för oss. Förutom två veckor i augusti som vi skall spendera tillsammans!! (woho!) 
 
Därför betyder de här vardagliga små äventyren så mycket för mig, att bara så hänga, äta, promenera, kramas och prata om allt tillsammans ♥
 

Vårkänslor i luften

 
 
Älskar såna här kvällar med vårkänslor i luften som bara får mig att längta ännu mer efter oändliga sommarkvällar och ljusa nätter. Speciellt med människor jag tycker om så mycket som den här pärlan ♥ 
 
Hoppas ni alla hade en fin och solig dag idag! 
 

Ögonblick i vardagen

 
 
I lördags åkte jag ut till havet tillsammans med Philip, hans mamma och lilla Teddy. Eller ja, han är ju inte så liten längre om vi jämför med när vi åkte ner och hämtade honom när han bara var 8 veckor gammal (se bilder här). Solen sken och vi skrattade mycket. Tycker så mycket om de här små ögonblicken i vardagen när man hittar på något mysigt som man vanligtvis inte gör. Det behöver liksom inte vara mer märkvärdigt än så. 
 

Analogt från några veckor på västkusten

31 december 2017
 
 
Under min jul och nyårsledighet lät jag faktiskt min stora kamera ligga kvar i väskan och jag fotograferade endast analogt med min lilla Nikon FM (den är från 1978, så därav lite krasslig kvalitet på vissa, hehe). 
 
Ett utav mina stora personliga mål med 2018 är att fotografera fler spontana bilder som bara är för mig själv och mina egna minnen. Att inte bara ta de storslagna landskapen på resor och perfekta och uttänkta porträtt, utan mys hemma i soffan eller bara små vardagsgrejer och ögonblick som jag vill minnas. 
 
Såklart kan man ju skriva ut mobilbilder och bilder jag tar med min digitala systemamera också men det är ändå något speciellt med analoga bilder, och jag kände att det behövde bli ett roligt projekt för att jag skulle ta tag i det ordentligt och faktiskt göra det. Bilderna är ju inte storslagna eller för den delen genomtänkta (haha) utan det har verkligen varit spontana ögonblick, vilket känns väldigt viktigt. 
 
Sedan är det ju så praktiskt för när jag lämnar in rullarna så kan man välja att både få det på mejlen och som små "vanliga" printar som jag sedan ska sätta in i ett fotoalbum och skriva lite intill varje bild. Jag fick ett album av Philip i julklapp så nu är jag ännu mer peppad på det här. 
 
Skulle ni vara intresserade av att se några fler av dessa analoga "vanliga" vardagsbildera från mig?
Jag kommer behålla många bilder för mig själv som känns för personliga för att lägga upp men är ni intresserade av fler liknande blogginlägg i framtiden kan ni väl "gilla" det här inlägget så jag vet om det finns ett intresse i alla fall. Sedan lovar jag att mina "storslagna landskapsbilder och perfekt uttänkta porträtt" fortfarande kommer ha en stor roll på min blogg såklart. 
 
 
Fjärås centrum, här växte jag upp. 
 

Jag och Philip spenderade en natt i mammas och pappas sommarstuga långt (!) ute i skogen. Vi kom dit och det var så mörkt att det kändes som att kliva in i en svart vägg. 
Pappas lilla samling av Star Wars-figurer i fönstret och jag utanför stugan på morgonen efter. 
 
En snöig dag. 
 
En solig dag. 
 
Jag och Philip spenderade en natt på ett spa i Göteborg, det var härligt. Jag fick för stora tofflor. 
 
Ett dåligt försökt att tända en flygande lykta på nyårsafton. 
 
Nyårskyssen. 

Hejdå Stockholm, ses nästa år!

 
 
Idag gjorde jag min sista jobbdag för det här året på Studio Emma Svensson. Jag var iväg och plåtade bloggbilder till Brita Zackari, vilket var väldigt roligt och jag glömde nästan av att jag skulle sitta på ett tåg mot Göteborg ett par timmar senare. 
 
Imorse skulle jag inte vara hos Brita förrän halv elva så jag passade på att ta en promenad genom stan och fotade lite i morgonsolen. Älskar när vintern ser ut såhär och när man faktiskt har tid att vara ute i ljuset, en sån skön omväxling mot alla mörka gråa kvällar och nätter (och dagar för den delen). 
 
Nu sitter jag på det där tåget som skall ta mig hem över jul och nyår. Det skall bli så skönt att få ett par veckor med familjen och vännerna där nere. Jjag tror det var ett och ett halvt år sedan sist jag var hemma fler än 9 dagar i rad, så jag hoppas på att hinna landa och mysa riktigt mycket nu. 
 

Det årliga pepparkaksbaket

 
 
Så länge jag kan minnas har jag och familjen bakat pepparkakor med mormor och morfar någon helg i december. De två senaste åren har jag inte varit hemma under det årliga pepparkaksbaket men det här året lyckades jag boka rätt helg hemma med familjen! 
 
Det går alltid till på samma sätt. Vi sätter på oss förkläderna som hänger i skåpet, några av dem har mamma eller mormor sytt själva för länge sedan. Morfar kavlar ut den hemmagjorda pepparkaksdegen som han och mormor har gjort, vi trycker ut våra motiv, mormor och mamma gräddar kakorna och så fortsätter det så i några timmar. Vi kanske äter lite av pepparkaksdegen också bara för att den är så god. Mormor kanske lagar en av våra skjortor eller en tröjor vid symaskinen (man passar på när duktiga mormor är på besök) och sedan avslutar vi med att dekorera kakorna med kristyr efter lunchen. 
 
Det är inte många dagar och saker i mitt liv som är konsekventa, ingen dag är den andra lik på jobbet eller i vardagen (och jag trivs väldigt bra med att leva så), men det är något speciellt med julen och de traditionerna som hänger med, som har hängt med så länge jag kan minnas. 
 
 
 
 
 
 
 

En utav mina favoritplatser i Stockholm

 
 
Sedan någon vecka tillbaka skall jag varje dag försöka gå en kort promenad för att få igång musklerna i låret och knät. Igår morse var jag så väldigt otaggad på att gå samma sträcka som jag gjort i några veckor nu så jag tog mig ut till Bergianska Trädgården och tog med mig kameran som motivation. Så med kameran i ena handen och en krycka i andra handen tog jag en promenad i solen och sedan drack jag en kopp te i Orangeriet som ligger där. Det är ett så himla fint ställe och det var skönt med lite omväxling, jag fick massor av ny energi både av solen och av allt det fina. 
 
Dock var jag helt slut i knät efter ett pass hos sjukgymnasten sedan och låg med is runt benet i några timmar sedan. Men det var det värt! 
 
 

En ny familjemedlem - Teddy ♥

 
 
I helgen var jag och Philip nere i Göteborg och hälsade på. Det var härligt att lämna soffan hemma i Stockholm och byta ut den mot ett par soffor på västkusten hemma hos familj och vänner. 
 
Och i lördags åkte vi med Philips mamma ner till Skåne för att hämta hennes nya hund, Teddy! Och titta så liten (och söt!!) han är, när vi stannade och kissade längs vägen hem så ville han inte gå någonstans utan ställde sig bara under våra ben och tryckte. 
 
Det blev mycket lekande och gosande hela helgen sedan med den här lilla energiknippen! 
 
 

Livet som sjukskriven

 
 
Hello. 
 
It's me. 
 
Jag och mitt nya korsband tar små steg framåt i läkningsprocessen varje dag. Övningar, sova, äta, övningar, sova mer, och mer övningar. Två gånger i veckan träffar jag min sjukgymnast, jag tar färdtjänst dit och tillbaka och är helt slut när jag kommer hem. Det känns så sjukt att man kan bli trött av att gå upp och ner för trapporna. Och inte sådär trött som att man andas lite tyngre i några minuter, utan trött som i att man sover i över en timme efteråt. 
 
Trött som i att inte ha öppnat upp datorn på en vecka. Trött som att inte kunna titta klart på en hel film utan att somna, även om klockan är 10 på morgonen och jag precis har vaknat från en hel natts sömn. 
 
I fredags sa min sjukgymnast till mig att (försöka) börja ta korta promenader utomhus (med mina kryckor såklart), och i lördags lurade jag ut mig själv med att jag fick köpa glass om jag lyckades ta mig till närbutiken, vilket jag gjorde. Och igår dammade jag av kameran och tog med den ut på en promenad för att ta mina första bilder på nästan två veckor. Det var ganska mysigt att halta runt bland höstlöven med två kryckor och två kameror, och ljuset var sådär disigt och mysigt som det kan vara på hösten. Jag satt på varje parkbänk och elskåp på hela rundan men jag gjorde det! 
 
Efteråt somnade jag  soffan, 10 minuter in i en film. När jag vaknade satte jag på filmen igen och lyckades hålla mig vaken i 30 minuter till, haha. 
 
Men som sagt, små framsteg. 
 
 

Sommardagar i London

 

I början på augusti åkte jag till London ett par dagar och hälsade på min gamla klasskompis Sarah som bor där. Jag lade aldrig upp några bilder från resan för det blev så mycket jobb och Islands-bilder mellan men vi hade det så himla mysigt så här kommer ett litet inlägg om mina sommardagar i London. 



En av dagarna spenderade vi i centrum, vi tittade på utsikten över staden och åt kakor som vi köpte i en svensk-inspirerad butik. 

 

Mysiga gator i Peckham. 


Vi tog en lång promenad genom en övergiven kyrkogård (Nunhead Cemetary) mitt i London. Den var helt enorm och vi hann inte ens se en fjärdedel av allt på två timmars promenad... 


Sjukt läskigt men så häftigt också. Tusentals gravstenar, helt övervuxna. 


Och det fanns massor med jättegoda björnbär överallt! 


Vi drack många goda drinkar, bland annat den här vatten-melons-mojiton. Mmmm! 


Den sista dagen vaknade vi tidigt och åkte till en mysig blomstermarknad. Jag köpte en passionsblomma (som jag håller på bilden till höger) som jag på något sätt lyckades få med mig levande hem till Sverige i mitt handbagage. Nu växer den lyckligt på min balkong. 

 
 
Det bästa med dagarna i London var att det inte fanns några krav eller måsten. Vi bara gick dit vi kände för, sov tills vi kände för att vakna och gjorde det vi tyckte kändes bra för stunden. Även om vi hittade på mycket grejer så kände jag mig utvilad efteråt. 
 

Från en drömmig rese-sommar till soffan och sjukskriven på heltid

 
 
Hej alla ni som tittar in här, nu skall jag berätta en grej! 
Nu känns det som tusen år sedan - men långt tillbaka i mars detta året skadade jag mitt knä ganska så rejält. Det tog allra mest skada när jag var nere i Helsingborg på ett fotojobb. Jag skulle klättra över ett staket, inget högt sådant heller, men det var morgon och lite sådär frost-halt så jag slant. Slant och vred benet vilket resulterade i att mitt knä vreds åt ett håll som det inte skall kunna vridas åt. 
 
Nästa dag (när jag kom hem till Stockholm) gick jag till vårdcentralen och de refererade mig direkt till närakuten. Sen dess har jag hoppat runt och pratat med vårdcentraler, flera läkare, ortopeder, minst tre sjukgymnaster och så vidare och så vidare. Till slut (i juni) fick jag tillbaka resultatet från en magnetröntgen och fick veta att jag behövde ett nytt korsband för mitt var helt trasigt och utom räddning (vilket gjorde att mitt knä gick ur led lite då och då, men såna detaljer kanske vi inte vill gå in på, hehe). 
 
I tisdags var det dags att få ett nytt korsband efter att ha tränat med sjukgymnast två gånger i veckan under en lång tid och förberett mig både mentalt och i jobbet. Jag har aldrig tidigare blivit sövd (eller opererad för den delen) men skall jag vara helt ärlig så tyckte jag att det hela var ganska spännande och intressant. Jag var inte nervös alls, vilket sen gjorde mig lite nervös, haha. 
 
Allt gick bra men det är inte över ännu. Nu har det liksom bara börjat. Jag är nu sjukskriven på heltid och tränar med min sjukgymnast och hemma flera gånger om dagen för att få igång knät igen. Mitt korsband är helt nytt, eller de har liksom tagit en sena från baksidan av låret och vävt ihop ett nytt korsband av det och skruvat fast det. Men muskeln har inga muskler, så det är den jag måste hitta och träna upp. 
 
Det är en lång process som kommer ta fera månader innan det är helt läkt och jag har liksom inte fattat det förrän nu typ (haha). Jag visste ju om det för jag har fått massor av information och pratat med så mycket kunniga männsikor under året men det är svårt att föreställa sig att någon skall pilla med verktyg inuti min kropp när man bara sitter och pratar om det. Än så länge går det bra, jag är bara väldigt trött hela tiden av all medicin. De senste dagarna har tröttheten övergått i en slags rastlöshet mer och mer men så fort jag gör något (typ går från sängen till soffan eller från soffan till köket) så blir jag så trött att jag somnar. 
 
Om det här lät lite osammanhängande kan det bero på att jag har halvsomnat cirka tre gånger medan jag skrev den här texten, haha, men jag kände bara för att skriva av mig lite. Att ta upp datorn och liksom se vad klockan är och vilkne dag det är. Dagarna går mest i ett här i soffan/sängen just nu. 
 
Är det någon där ute som har gjort en likande eller samma operation? Hur var/är processen för er?  
 
PS: Tips på bra filmer och serier mottages med glädje! 

Två systrar i augusti

 
 
I onsdags kväll rullade ett tåg upp till Stockholm med min syster ombord!
 
Igår hade vi en riktigt härlig semester-sommardag med portabelloburgare och en eftermiddag på Gröna Lund med en konsert som avslut. Jag tror att vi åkte vilda musen typ tio gånger och sprang fram och tillbaka mellan karusellerna medan alla andra satt och köade/väntade på konserten. Och vilket perfekt väder det var! Det var en av de första dagarna på hela sommaren jag har kunnat gå runt i bara klänning utan att frysa. Okej, den är ju långärmad och jag frös lite på vägen hem på kvällen men visst är den fin, jag älskar färgen! Ni hittar klänningen här (adlink). 
 
Idag blir det nog byxor hela dagen dock för plötsligt kom hösten? 12 grader "varmt"och nu skall vi åka in mot stan en sväng. Hoppas ni har det fint ♥ 
 

Gotland i bilder och lite tankar kring livet


Nikon D600 + Nikkor 28 mm 1,8 & Nikkor 50 mm 1,4


Fina fina Gotland!
Igår kom jag hem från Gotland efter lite drygt fyra dagar där på fotojobb för Studio Emma Svensson. Både jag och Rasmus från studion var där nu under Almedalen och jobbade. Jag har varit i Vidby och runt om på Gotland en gång tidigare (för åtta år sedan!) och det var lika mysigt och vackert som jag minns det, bara med några tusen männsikor extra på gator och torg. 
 
Vi bodde hemma hos Thomas som faktiskt var en deltagare på Fotoresan till Berlin som jag var handledare på i juni. Så himla kul att träffa gamla deltagare igen efter fotoresor! Han hade också två gulliga hundar som fick lite extra kärlek under de här dagarna (jag älskar hundar!). 
 
Jag känner att min blogg är så himla spretig just nu med inlägg från här och var och jag förstår om ni inte har en aning om vart jag befinner mig för tillfället. Det gör knappt jag heller, haha! Den tredje juni åkte jag till Berlin och efter det har hela min vardag varit en enda bubbla av resor, flytt, jobb och mer jobb. Jag har liksom ägt en lägenhet i över tre veckor men bara sovit där i tre nätter. Jag klagar absolut inte på mitt liv, det är snarare tvärt om. Mitt megastora (!!) i-landsproblem just nu är att jag gör alldeles för mycket roliga saker och tar för många bilder så jag hinner inte gå igenom dem eller lägga upp dem, haha. Men idag har jag hunnit gå igenom ganska mycket bilder från Berlin och även börjat klippa ihop en härlig film från den resan så förhoppningsvis kommer det upp här på bloggen inom kort. 
 
Men jag kan be om ursäkt i förtid över att min lilla blogg kommer vara lite hackig framöver, men dock med bilder från helt magiska och fantastiska platser! För mina äventyr är långt ifrån över den här sommaren. Nu om någon timme åker jag till Göteborg över helgen igen, sedan är jag hemma i min lägenhet i Stockholm i drygt en vecka innan jag drar iväg igen på ett sjukt spännande uppdrag den 20e juli. Så sjukt spännande, jag är jättetaggad!! 
 
 

Början på något nytt och slutet på något annat

 
 
Imorse (det känns som imorse men det var över ett dygn sedan nu) var det dags att åka mot Arlanda igen! Och nu efter en lång resa befinner jag mig i Los Angeles med ett nytt härligt Fotoresor-gäng! 

Nu startar nämligen ungdomsresan i USA och vi skall roadtrippa i nästan två veckor här borta och bara fota, umgås och köra runt till bland annat Joshua Tree, Grand Canyon, Las Vegas och (min favorit!) Yosemite! Det kommer bli helt fantastiskt och jag lovar att försöka hålla igång bloggen så mycket jag kan under dessa intensiva veckor så kika in här och på min Instagram för att hänga med på vårt äventyr! 

Men idag var inte bara början på något utan även slutet på något annat. När jag lämnade lägenheten imorse så var det sista gången jag var där. För under tiden jag är borta så går vårt flyttlass till vår nya lägenhet. Så när jag landar i Sverige igen kommer jag åka hem till en annan lägenhet. En som jag äger!! Kan knappt förstå hur många vuxenpoäng det faktiskt är, haha!  

Det skall bli så kul och jag längtar väldigt mycket efter att få börja inreda och fixa. Men den här utsikten är något jag kommer sakna med lägenheten vi nu lämnar bakom oss. Bilden är från imorse (altså söndags morse) runt 4:30 innan taxin hämtade mig. Dimman låg på det spegelblanka vattnet och det var verkligen så vackert att jag var tvungen att packa upp den väl nerpackade kameran och knäppa några bilder... 
 
Nu är det dags att äntligen sova lite här borta i LA, godnatt! 
 
 
Alla våra grejer är nerpackade.

Tidigare inlägg